<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?>
<rss version="2.0">
<channel><generator>iloblog 1.0</generator><title>Nina-Maries dagbok Feed</title><link>http://blog.maskrosbarn.com/</link><description></description><item><title>att vara två i samma kropp</title><link>http://iloapp.maskrosbarn.com/blog/blog?Home&amp;post=30</link><description><![CDATA[ kom, ta min hand du är inte ensam även om det ofta kan kännas så vem kan man lita på ja kanske bara dig själv men lilla och stora vi kan lita på varandra finns alltid där i samma kropp och själ alltid tillsammans aldrig ensamma aldrig någonsin ständiga sambor på gott och ont tack till oss tack för alltid  
 ]]></description><pubDate>Sat, 25 Feb 2012 11:01:27 +0100</pubDate><category>allmänt</category></item><item><title>låtsas</title><link>http://iloapp.maskrosbarn.com/blog/blog?Home&amp;post=29</link><description><![CDATA[ jag övar mig i att låtsas  att allt var på låtsas  det går inte så bra 
 ]]></description><pubDate>Tue, 14 Feb 2012 17:08:14 +0100</pubDate><category>allmänt</category></item><item><title>a masquerade</title><link>http://iloapp.maskrosbarn.com/blog/blog?Home&amp;post=28</link><description><![CDATA[ vad gömmer sig bakom masken?  jag vill inte alltid veta... 
 ]]></description><pubDate>Mon, 13 Feb 2012 22:26:31 +0100</pubDate><category>allmänt</category></item><item><title>livet, verkligheten?</title><link>http://iloapp.maskrosbarn.com/blog/blog?Home&amp;post=27</link><description><![CDATA[ Ja jo jag lever fortfarande... Jag var inlagd ca en månad... var verkligen nere på svartaste botten.  Men de höll mig vid liv, tvingade mig att överleva.  Så jag lever.     En positiv förändring är att jag fått börja med medicin för min ADHD, det har gjort en positiv skillnad.  Vissa saker blir lite lättare att hantera, i vardagen och tillvaron.     Bara tänk att kunna sitta still. Och sova också. Ja alltså inte alltid samtidigt :)     Så jag försöker ta vara på detta, njuta så mycket jag kan av de positva sakerna och stunderna.     Jobba på mindfullness, vara här och nu. Inte igår eller imorgon. Observera, iaktta, beskriva. De "små" sakerna, detaljerna som så lätt går en förbi.  Man kan finna glädje i många saker, "enkla" saker. Det behöver inte vara så komplicerat.     Ibland går det bättre, ibland går det sämre.  Men jag kan ju bara göra mitt bästa. Försöka acceptera den jag är och hur jag är och göra mitt bästa med tillvaron.        Fast sista veckorna har det varit fördjävligt svårt på många sätt.     Men ännu så länge så lever jag.        /Nina-Marie 
 ]]></description><pubDate>Tue, 07 Feb 2012 23:38:54 +0100</pubDate><category>allmänt</category></item><item><title>inlagd...</title><link>http://iloapp.maskrosbarn.com/blog/blog?Home&amp;post=26</link><description><![CDATA[ jaha har blivit inlagd på psyk, på LPT dvs tvångsvård.... De försöker hålla mig vid liv för jag orkar inte leva längre allt är bara svart och jag ger upp...   
 ]]></description><pubDate>Mon, 10 Oct 2011 20:43:01 +0200</pubDate><category>allmänt</category></item><item><title>orkar inte!</title><link>http://iloapp.maskrosbarn.com/blog/blog?Home&amp;post=25</link><description><![CDATA[ jag är så less på livet, trött på att alltid vara trött, less på ångesten, less på att aldrig få vara ifred från minnena. jag blir attackerad dag som natt, alltid. på dagarna "flashbacks", på nätterna mardrömmar som jag vaknar upp från alldeles uppriven och livrädd och med paniken i hela kroppen. less på att aldrig orka det jag vill. så förbannat jälva less på denna vansinniga värken i kroppen, less på den jävla migränen, less på allt! faan oxå - jag orkar inte mer - jag vill inte mer, låt mig få slippa!! orkar inte vara vuxen, orkar inte minnas, orkar inte finnas!!  
 ]]></description><pubDate>Sat, 01 Oct 2011 22:01:47 +0200</pubDate><category>allmänt</category></item><item><title>tufft</title><link>http://iloapp.maskrosbarn.com/blog/blog?Home&amp;post=24</link><description><![CDATA[ det är tufft nu. fast det är väl inget nytt. men jag ligger verkligen på gränsen. gränsen till det mörkaste det svartaste där det inte finns nåt ljus nånstans. svår ångest, depression. de mörka tankarna tar över mer och mer. svårt att orka.  både kroppen och själen värker vansinnigt mycket. ingen vila ingen ro.... 
 ]]></description><pubDate>Tue, 20 Sep 2011 17:19:17 +0200</pubDate><category>allmänt</category></item><item><title>10 år</title><link>http://iloapp.maskrosbarn.com/blog/blog?Home&amp;post=23</link><description><![CDATA[ Tänk att jag haft hemsidan i 10 år nu! Helt otroligt det trodde jag aldrig. Jag hoppas att den kommer finnas kvar i minst 10 år till... Om det finns intresse för den såklart. Och att jag har energin att låta den vara kvar, att jag har energi att uppdatera den o pengar till att betala kostnaden för den.    Jag har börjat i terapi igen, ny "termin" efter sommaren o alla semestrar.   Jag vet inte hur jag ska göra, hur gör man? Hur ska jag kunna prata om det? Jag mår så djävulskt dåligt varje gång jag varit dit. Det håller i sig minst 4 dagar sen är det bara några dar tills jag ska dit igen sen börjar det om...  Men samtidigt känns det som att jag inte har nåt val! För jag kan inte leva med det i den "formen" som minnena är nu. För det gör så djävulskt ont och jag kan inte leva med det. Det känns som att jag står liksom i ett vägskäl. Endera leva och ta tag i det, att kämpa med att försöka bearbeta det, försöka jobba så det blir i en form så att jag kan leva med att det har hänt och att det inte ska påverka mitt liv så negativt hela tiden i allt jag gör, i vardagen och livet. Den andra vägen är att inte fortsätta leva. Den andra vägen skulle ju helt klart vara enklast. Men jag vill ändå leva... Även om jag inte alltid känner så. Att jag vill leva alltså.  Inte en enda dag vaknar jag på morgonen och känner "yes, ännu en dag, en dag till". Utan varje morgon känner jag "nej inte en dag till". Alltid. Även när jag har "bättre perioder", när jag mår hyfsat bra.  Jag önskar att jag nångång kunde komma dit. Att det skulle kännas bra att leva, trots det jag gått igenom/varit utsatt för! 
 ]]></description><pubDate>Sat, 10 Sep 2011 09:50:04 +0200</pubDate><category>allmänt</category></item><item><title>snart sommar igen</title><link>http://iloapp.maskrosbarn.com/blog/blog?Home&amp;post=22</link><description><![CDATA[ snart kommer det ännu en sommar. somrarna är lite jobbiga, då allt "stannar upp" allrahelst inom vården. folk är på semester, vissa saker stängs över sommaren... mindre resurser, längre väntetid, allt tar evighetstid att göra...    det är ju inte så att alla som mår dåligt/är sjuka blir friska på somrarna... tyvärr.  så det är tufft.     jag har varit nere på allra mörkaste botten några vändor igen. blev drygt en månad på psyk på LPT. jag håller på att rasa ner nu igen för jag kan inte sova just nåt. och livet blir rätt omöjligt att ta sig igenom om man inte sover mer än 2-3 timmar per dygn... det vet ni ni som provat. och ni som inte provat lär kanske förstå det också.  men inatt kunde jag sova 7 timmar. provade en annan medicin i natt. jag hoppas jag kan få sova några nätter till. men det är osäkert, för det brukar inte gå att hitta nåt som funkar mer än några få gånger. min kropp blir "van" medicin rätt snabbt och då försvinner oftast effekten.     men får hoppas på det bästa.     /nina-marie    
 ]]></description><pubDate>Sat, 14 May 2011 18:39:22 +0200</pubDate><category>allmänt</category></item><item><title>liten uppdatering</title><link>http://iloapp.maskrosbarn.com/blog/blog?Home&amp;post=21</link><description><![CDATA[ hej hej... jag har inte hittat åt energin jag nyss hade, för att uppdatera hemsidan. men hoppas att jag hittar åt den igen...  det är rätt dåligt igen med mig. har nu under ca 1 mån tid inte sovit mer än som mest 4 timmar per natt... ja och det håller ju inte i längden... håller på att "rasa ner" alldeles nu. ska få prova ångestdämpande inför natten inatt och jag hoppas att de kan fungera så att jag kan få sova lite mer.  jag har oxå nu fått påbörjat samtalsterapi igen. bra men såklart oxå väldigt jobbigt. ska för första gången på allvar försöka bearbeta det allra svåraste som hänt mig. det känns bra att ha börjat, för det känns som att det är "nu eller aldrig". jag behöver hjälp för att kunna leva med min historia lite bättre och kunna leva i nuet och inte alltid ha historien så närvarande så den förstör även min nutid.  en liten kram till den som vill ha... /Nina-Marie  
 ]]></description><pubDate>Tue, 26 Oct 2010 20:08:36 +0200</pubDate><category>allmänt</category></item></channel>
</rss>
